Med risk för att stora delar av min läsekrets suckar: "Historia - inte nu igen..." Jo, käre läsare; lite historia får det allt bli. För att förstå samtiden och framtiden måste man kunna sin historia har någon klok tänkare sagt. Men jag lovar att gå ut försiktigt. På måndag är det 25 år sedan dåvarande statsminister Olof Palme mördades på öppen gata. Jag återkommer till detta i ett särskilt inlägg. Den berättigade uppmärksamheten kring detta attentat, gjorde att mina tankar vandrade vidare in i vårt lands historia.

Plötsligt gick det upp ett ljus för mig. Det var fler berömda svenska män att minnas i slutet av februari. Några varv till och jag hade det. Hur nu kung Erik mötte döden (om det var Ärtsoppa eller något annat) Blev han mördad? Vad den avsatte och fängslade kungen inmundigade innan han avled morgonen den 26 februari 1577, låtar jag vara osagt. Att det var det han dog av är väl forskarna ganska ense om. Vem mördade honom? Ja, direkt fysiskt, inte Sveriges dåvarande kung Johan III. Däremot tror jag mycket väl det kan ha varit det klassiska. "Gör som ni finner bäst, men jag vet inte något." Det fanns instruktioner från den nye kungen "Att utsläcka broderns liv..." om det uppstod ett krisläge. Min tro är att någon användes sig av denna instruktion.

Karl XII då? Stupade inte han för en kula den 30 november 1718? Jodå, helt riktigt, men den döde kungen gravsattes den 26 februari 1719.