Nu börjar jag väl bli det som en del - i alla fall svenska – kulturrecensenter brukar snörpa på munnen åt, nämligen för privat i offentligheten! Jag vet inte om John Lennon hann höra den kritiken mot albumet ”Double Fantasy”, innan där vettvillingen mördade honom 1980, Å andra sidan hade väl John och Yoko fått höra den typen av recensioner i drygt tolv år vid det laget. Nå, även om jag som bekant gillar John Lennon och de andra beatlarna, var det inte om dem jag skulle skriva… just nu.

Rubriken på detta inlägg är ett konstaterande att det för det första gick bra med kissflaskan under natten till idag – till skillnad mot mina vedermödor i går (lördag). För det andra hade jag en betydligt lugnare natt i natt, så just nu känner jag mig inte som en utpressad citron. Möjligen, käre läsare, tycker du i bland att jag är sur som en sådan frukt, men det får du ta - som det heter i dagens jargong - om du ger dig in på den här bloggen. Hoppas jag säger rätt - när det gäller vilken art citronen tillhör – annars alla citronkännare, ber jag om ursäkt och överseende.