Man brukar prata om skotten på operamaskeraden och Gustav III:s död i ett och samma sammanhang. Att det ena ledde till det andra är ju helt riktigt, men inte som det var tänkt från kuppmakarnas sida.

Scenariot de sammansvurna hade tänkt sig var att kungen i samband med skottet skulle falla död ner, med påföljande förvirring varvid de sammansvurnas anhängare skulle träda fram, visa lugn och ta kontroll över situationen. När sedan den första chocken över den ”älskade” kungens hastiga frånfälle hade lagt sig vrida händelseutvecklingen i önskad riktning. Vilket betydde en kringskuren kungamakt. Bibehållna privilegier för landets besuttna osv.

Istället blev bara skottet en halvmesyr så tillvida att det träffade fel, blev livshotande - men inte direkt dödande. Kungen fördes undan, hans miltär, polis och ämbetsmän behöll kontrollen. En säkert hård men också effektiv polisutredning startades bokstavligen där och då. Kungen fördes skadad men vid medvetande hem till slottet och från sitt sjukläger kunde han se till att statsapparaten i hans ögon gjorde rätt saker. Vilket ledde till att sammansvärjningen mot honom föll samman. När det under dessa dramatiska dagar i mars 1792 stod klart att kungen inte skulle överleva, köpte han sig ändå tid att ordna med landets styrelse under de dryga fyra år som var kvar innan sonen kronprins Gustav Adolf kunde bestiga tronen.