Är det den här lite regnblötta bilden...

Som infödd svensk är det konstigt att man aldrig lär sig vårt fäderneslands årstider och dess växlingar. Det är sant ibland blir jag tröt på vårälskarnas positiva prat om vårtecken. Knoppar, kvistar, blommor, fåglar, blad och grässtrån med mera… Men innerst inne vill jag väl också ha det varmt och skönt, kunna gå ut med mindre kläder och så vidare. Som rullstolsberoende och framförande av eldriven rullstol har jag dock ett problem som gångare lider lite mindre av. När ni är ute i era täppor, trädgårdar, skog och mark samt de vårlika städernas gator; kommer era kroppar automatiskt i rörelse och lemmarna pumpar runt blodet, vilket för de flesta leder till en skön kroppstemperatur. Mitt rörelsehinder gör att jag färdas fram stillasittande i min elektriska rullstol. Luft, syre och sol som ni det får jag, men naturens krafter ger mig en ”bonus” i form av fartvind, som jag inte alltid bett om. Höst och vår kan denna kyla bli ganska påtaglig. Nu hör jag hur mina åhörare möjligen börjar mumla något om varma kläder… Mycket riktigt det är ett sätt att skydda sig, men då kommer ”gnällspiken” igen och säger att jag som assistansberoende inte har lika lätt till snabba klädombyten som mina medmänniskor. Framförallt kanske inte min servicepersonal är närvarande just när jag känner för att gå ut. Jag vill inte behöva gå ut bara för att ”nu ska det gås ut”! Då gäller det att kunna trösta sig med en variant av Askungens berömda uttalande om hur slottsbaler kan vara, och i mitt fall låter det så här: ”Det ser ut att vara vackert väder idag, men är det egentligen så skönt som det ser ut från mitt fönster? Det kan se vackert ut, men där jag sitter har jag ingen flagga eller vimpel som avslöjar hur mycket det egentligen blåser…

...eller den här vårsoliga bilden som är den rätta?