Gustav IV Adolfs avsättning

Tidigare i mars skrev jag om när Gustav III fick beskedet om att han blivit kung av Sverige. Vid samma tillfälle lovade jag att återkomma till gustavianerna och deras olycksaliga vårmånad.

Den 13 mars 1809 tillfångatogs Gustav IV Adolf under tumultartade former på Stockholms slott. Som skäl för statskuppen 1809 angavs bland annat kungens huvudlösa agerande under det just pågående kriget mot Ryssland som senare ledde till att Finland mer eller mindre blev en del av det ryska tsardömet, även om man under denna tid till och från fick en mera långtgående frihet. Drygt hundra år styrdes Finland från Ryssland. Men vid tiden för det svenskfinska rikets splittring, hade den östra rikshalvan varit en naturlig del av Sverige sedan 1200-talet. När den franske marskalken Bernadotte på sommaren 1810 valdes till svensk tronföljare var det egentligen den finska riksdelen svenskarna önskade att han skulle återta. Så blev nu inte fallet.


Vårmånaden mars, ingen lycklig tid för gustavianer...

Den gustavianska eran i svensk historia brukar räknas från 1771-1809. Tiden är uppkallad efter regenten med störst glans runt sig, Gustav III. Skalden, sångaren och "hovpoeten" C-M. Bellman säger: "Det låg ett skimmer över Gustavs dagar" Gustav III (f. 1746 d. 1792). Efterträdde sin far Adolf Fredrik som avled den 12 februari 1771. Kronprins Gustav var på resa i Europa. Med tanke på Gustavs kommande regering och kulturella intressen, är det väl symptomatiskt att den 25-årige tronföljaren var på operan i Paris den 1 mars, när han fick budet om faderns bortgång. Från det ena ögonblicket till det andra blev han medveten om sin upphöjelse. Men den unge kungen tog det lugnt med hemresan. Vi får skäl att återkomma till honom.

Erik XIV och Karl XII

Med risk för att stora delar av min läsekrets suckar: "Historia - inte nu igen..." Jo, käre läsare; lite historia får det allt bli. För att förstå samtiden och framtiden måste man kunna sin historia har någon klok tänkare sagt. Men jag lovar att gå ut försiktigt. På måndag är det 25 år sedan dåvarande statsminister Olof Palme mördades på öppen gata. Jag återkommer till detta i ett särskilt inlägg. Den berättigade uppmärksamheten kring detta attentat, gjorde att mina tankar vandrade vidare in i vårt lands historia.

Plötsligt gick det upp ett ljus för mig. Det var fler berömda svenska män att minnas i slutet av februari. Några varv till och jag hade det. Hur nu kung Erik mötte döden (om det var Ärtsoppa eller något annat) Blev han mördad? Vad den avsatte och fängslade kungen inmundigade innan han avled morgonen den 26 februari 1577, låtar jag vara osagt. Att det var det han dog av är väl forskarna ganska ense om. Vem mördade honom? Ja, direkt fysiskt, inte Sveriges dåvarande kung Johan III. Däremot tror jag mycket väl det kan ha varit det klassiska. "Gör som ni finner bäst, men jag vet inte något." Det fanns instruktioner från den nye kungen "Att utsläcka broderns liv..." om det uppstod ett krisläge. Min tro är att någon användes sig av denna instruktion.

 

Karl XII då? Stupade inte han för en kula den 30 november 1718? Jodå, helt riktigt, men den döde kungen gravsattes den 26 februari 1719.


Nyare inlägg
RSS 2.0