I dag var vädrets makter med mig...
Med tanke på gårdagens busväder och svårigheter att ta sig fram. Var jag lite fundersam över om vännen Linnea skulle kunna ta sig in till stan och fram till min port. Men som tur var hade hon sovit över i stan och hade inga större svårigheter, så vi fick vårt uppfriskande kulturella utbyte... Tack för det!
Stilstudie: Linnea S.
God morgon Linnea och världen- Det var trevligt att se ditt glada ansikte med attityd när jag slog på Lapen nu på morgonen. för egentligen var det min rygg (Aj aj aj) som väckte mig efter en skön natts sömn. Ha en bra dag...
Jag & mina assar tycker det behöves en mer klimatanpassad rulle..
Den här beställer vi genom CFH!
Ännu en Lena Nymanpärla
Försöker bli lite gladare...
60-talsmusik på Spotify!!
Ja, jag klarade det!
Nu börjar jag väl bli det som en del - i alla fall svenska – kulturrecensenter brukar snörpa på munnen åt, nämligen för privat i offentligheten! Jag vet inte om John Lennon hann höra den kritiken mot albumet ”Double Fantasy”, innan där vettvillingen mördade honom 1980, Å andra sidan hade väl John och Yoko fått höra den typen av recensioner i drygt tolv år vid det laget. Nå, även om jag som bekant gillar John Lennon och de andra beatlarna, var det inte om dem jag skulle skriva… just nu.
Rubriken på detta inlägg är ett konstaterande att det för det första gick bra med kissflaskan under natten till idag – till skillnad mot mina vedermödor i går (lördag). För det andra hade jag en betydligt lugnare natt i natt, så just nu känner jag mig inte som en utpressad citron. Möjligen, käre läsare, tycker du i bland att jag är sur som en sådan frukt, men det får du ta - som det heter i dagens jargong - om du ger dig in på den här bloggen. Hoppas jag säger rätt - när det gäller vilken art citronen tillhör – annars alla citronkännare, ber jag om ursäkt och överseende.
Jessika Gedin - Du är Queen!!!
Fredag eftermiddag och jag börjar mitt fredagsmys med att traditionsenligt avlyssna veckans upplaga av spanarna i Sveriges Radio P1. Mitt under fru Gedins spaning om apotekens förvandling, hör jag mig själv utbrista: "Jessika Gedin - Du är Queen!!! Jag är en rörelsehindrad man som är beroende av både rullstolar, personliga assistenter och medicin. I dag var en av mina assistenter på apoteket och skulle hämta ut det jag behöver den närmaste tiden. Vad som blir allt vanligare är ju det här med att byta ut mediciner mot ett billigare - förhoppningsvis lika bra - alternativ. Nåväl, jag ska inte ta upp mina privata medicinproblem i detta inlägg, ty det löser sig säkert. Men Jessika, din klockrena spaning, skickade ett talesätt genom min skalle. En av mina andra assistenter brukar när han klarat av någonting svårt...? säga om sig själv: "Jag är kung!" Ja, ja låt den unge mannen hållas. Din kollega i spanarna Jonas Hallberg, skulle väl i vanlig ordning haft någon invändning i still med "i Sverige talar vi svenska och då heter det väl drottning?" Ja, käre Jonas, jag är både mån om språket, satsmelodin och monarkin... Gedin rimar bättre på Queen - och förresten tror jag att Jessika är så internationellt bevandrad att hon förstår ängelska, hette det väl...?
Fin måndageftermiddag - åtminstone genom fönstret..
Visst är jag seg efter nattens strapatser med brandvarnaren, men nu ska jag hinna. En ljus januarisol skiner in genom fönstren och med lite cool musik i datorn, minns jag eftermiddagar i januari den sista terminen på Karro. Jag i rullstol och åtmintone Stefan, lite avslappnat sittande i ett fönster i Nybygnaden, förmodligen inväntande dagens sista lektion (historia, samhällskunskap) eller något annat intressant. Så här långt efteråt kan jag inte minnas exakt lektion och ämne, men mina vårkänslor den gången måste varit starka för jag återupplever dem ofta så här års...
Lögaredagen...
Nej, jag har inte stavat fel i rubriken. Lögaredagen var ett smeknamn i äldre tider på lördagen, eftersom det var den dagen man badade, duschade. jag har också en av mina duschdagar på lördagsmorgonarna. Eller "tortyren" som jag lite skämtsamt brukar kalla det. Men det beror ju mycket på att min cp-skada gör mig extra spastisk under duschen, plus att lördagsduschen infaller direkt när jag går upp dvs. jag går direkt från varma sängen upp i stolen ut i duschen och innan jag och min assistent får upp temperaturen så fryser jag. ja, skakar som ett Asplöv är väl det rätta uttrycket,,, Detta väcker ett ungdomsminne till liv. När jag var i Värmland en varm sommar och hälsade på vänner. Vi satt i solon vid den kommunala poolen och solen gassade. Mina goda tjejkopisar frågade om det inte började bli lite varmt. Till att börja med var jag ganska ståndaktig och tyckte nog inte att jag behövde svalka av mig. Men till slut höll de på att tjata hål i huvudet, så jag gav med mig. Då hände följande: Dessa tre tjejer gick in för uppgiften med liv och lust. Två av kompisarna styrde rullstolen medan den tredje drog i snöret till den kommunala uteduschen. En halvklädd Per-Johan, varm och skön kördes in under duschen, för att några sekunder senare komma ut dyblöt och frysen, med tjejernas glada tillrop ringande i öronenen: "Det var väl skönt...!" Skulle tro det... men det blev ett roligt minne.
Supportar alla "vårdanser..."
klyschan säger ju att vi är så inbundna här uppe i norden... när jag ser alla vänner på facebook och andra media göra ritualer för att locka fram våren fortare, inser jag - om inte förr - att myten om människors inbundenhet som ett nationellt karaktärsdrag är just det... en myt!! Dansa på... men helst inte så mycket att jag i sommar avlider som en liten svettfläck!
Första dygnet i en ny tideräkning - PJ bloggaren...
Ätit lunch, lyssnar på god musik. Ser fram mot en lugn eftermiddag!
