Med risk för att avslöja mina dåliga kunskaper i marknadsföring frågar jag. Vad är det här? Har precis sett kvällens första regionala nyhetssändning över vårt område ”Tvärsnytt”. Bland nyheter om snökaos och annat. Avslutar man sändningen med att slalomåkaren Jens Byggmark från Tärnaby  tagit VM-silver. Genast börjar jag undra: Vad har detta med vårt område att göra. Svaret får jag direkt. Han är född i Örebro. Så nu ska Örebro inte bara leva högt på vårt mest rikskända exempel: Hans Kungliga Höghet, Prins Daniel (född Westling) i Örebro, familjen flyttade från Örebro när sonen var tre år.

Vänner på facebook och andra som följer min blogg. Kunde för några veckor sedan läsa om en del väldigt intima bekymmer i min vardag. Tror inte då jag nämnde att jag natten till den 29 januari, råkade bli inlåst  i min egen lägenhet, sedan jag i en nödsituation tvingats larma efter det att min assistent gått av sitt pass. Hemtjänstpersonalen kom och hjälpte mig. När man sedan gick, råkade man låsa lägenhetsdörren så att jag inte kunde öppna med hjälp av min dörröppnare. I mitt fall vill jag genast säga att jag varit i kontakt med ansvariga myndighetspersoner i min kommun som uppmärksammats på vad som inträffade och som nu arbetar för att detta inte ska upprepas.

På dagens NA-webb läsr jag om en pensionär med liknande bekymmer i Askersund nu när något nytt datasystem tas i bruk där. För någon vecka sedan hörde jag om en äldre dam någon stans på Sveriges landsbygd där uppdateringen till ny teknik hade inneburit att hennes trygghetslarm slogs ut. I alla de tre fallen, mitt eget och de två övriga, har berörda myndigheter bedyrat att man ska se över system och rutiner. Jag är inte ute för att hänga ut enskilda personer. Det är bra att ”myndigheter” får sig en tankeställer och förhoppningsvis tar lärdom av det inträffade. Men varje sådant här fall är ett fall för mycket. Jag hoppas att myndigheter och företag har lämpliga referensgrupper av olika slag, som får ha synpunkter vid alla sådana här viktiga förändringar? Om inte. Skaffa er det!!

Eller för att citera Göran Ringbom & "Di sma under jordi": vardagsproblem. När jag för snart en månad sedan startade denna Tänkebok. Klagade jag på vädret. Har försökt att hålla mig från detta ämne, men nu går inte längre, även om vi bara är inne i februari. Jag hävdar på nytt att om det är några som är vardagshjältar, är det de medmänniskor som ger sig ut i ur och skur, för att t.ex. sådana som undertecknad ska få en dräglig vardag. Min assistent tyckte det var mindre kul och ge sig ut i blötan. Vi mindes båda en anmärkning som fälldes av mig när jag hade besök av administrativ personal från assistansbolaget före jul. Aktiv Assistans Tillsammans AB, borde förse personalen – på alla nivåer – med snöskotrar! Vad är 3G, 4G mobiler… De é bla ha, bla ha… Int kommer man fram med en moobiltelifon i de här vädret…? Nä fram för snöskoters och bandvagnar. Bussarna, tågen, bilarna och flyget klarar ju ändå inte vintern…

Jag ifrågasätter inte trygghetslarmet som sådant. Inte minst efter vad som hände mig själv fredagen vecka 4.  Att bl.a. äldre och handikappade har behov av en extra trygghet, vilket i förlängningen också tjänar som en trygghet för dessa personers vänner och anhöriga. Däremot ställer jag mig frågan om det inte finns några modernare system. Trygghetslarmen av idag – med vissa designförändringar - ser ut som de gjorde i mitten av 1980-talet när jag fick mitt första larm. Med framväxten av mobiltelefoni och liknande borde det gå att bygga systemen mindre, lättare, men fortfarande driftssäkra och lättförståeliga.

Vaknar upp efter en god natts sömn, Yrvaken och mosig. Varför vaknar jag? Två primära ting tränger sig på... Kissnödig och en ond rygg, som flinar och säger "God morgon!" God morgon? Egentligen inte alls. För medan jag försöker maka mig till rätta för denna betraktelse, glider jag ner åt höger i sängen... Det är min förbannade skolios = "ostbågeställning" som gör sig påmind. Samtidigt borrar sig högerhälen ner i madrassen. Det sistnämnda har säkert varit en process under hela natten men intensifierats sedan jag vaknade... Detta är en form av muskelspänningar som på medicinskt språk för oss cp-skadade kallas att vi har spasmer. Skönt? Nej! Men ganska vanligt tyvärr... För en "betraktare" låter denna ganska vanliga morgon nog ganska jobbig, ja, kanske t.o.m. bedrövlig. Empatiska läsare, som jag tror att ni är, frågar sig säkert. Men finns det inget sätt att hjälpa karlen... Jo, käre läsare under mina dryga 50 år här på jorden har sjuk- och rehabiliteringsvården haft tre "patentmediciner" som upprepats till förbannelse; operationer, sjukgymnastik och just mediciner... snacka om drogpåverkan. Man känner sig som ett vandrande knarkpaket...