SAAB, SAAB, SAAB!

Jag undrar: Har det gjorts någon seriös och något så när oberoende analys vad en framtid utan SAAB i Trollhättan och på andra orter i Sverige skulle betyda. Jag är varken för eller emot Saab som sådant, men det känns som ett väldigt slöseri med både kunskap och arbetskraft, att låta skicklig industripersonal gå på en så osäker arbetsplats som Saab för tillfället verkar vara och det är tråkigt för oss alla och vårt land att denna kris aldrig verkar ta slut. De som kan sin Saabhistoria räknar ju ut att förtaget - i olika konstellationer - har varit skakigt i tjugo-trettio år. Jag ropar inte på att vårt lands regering - oberoende av partifärg - ska in och rädda företaget. Jag undrar bara om man inte kan ge dessa viktiga personer som teknikerna och bilbyggarna, vidareutbildning och arbete inom branscher som har framtiden för sig!

I nattens timmar

När jag var ung – så där 10-15 år  – brukade vi kompisar varma slöa dagar på de bohuslänska klipporna, referera till varandra som geléklumpar. Syftande på att man var så varm, slö och svettig att man egentligen inte orkade företa sig någonting. Kommer och tänka på denna tid och dessa liknelser så här i nattens mörker. När man vaknar varm av svett som gör lakanen ofräscha, temperaturen bidrar till en obestämbar luftfuktighet. Hur man än vrider och vänder är det – trots bristande sömn – svårt att somna om. Kommer på mig själv – en längtan att vilja kliva upp ur sängen och vädra – men det kan jag ju inte… Så jag får väl snällt lägga mig ner, blunda snurra några varv till… och hoppas att John Blund kommer på återbesök innan morgonen…


Vädrets makter...

Klagade visst på lite sol och blåst för några timmar sedan. Det just fallande ösregnet - vet inte om det innehåller hagelskurar - hade definitivt inte varit ett bättre alternativ till vad vi fick. Snart tvingas väl någon sommarvikarie på tv-nyheterna, övertala närmaste lantbrukare att ställa sig framför kameran och tala om vilket "dåligt" växtväder vi har oavsett om sådden regnar bort eller torkar bort.

Melankoli

Blir lite melankolisk av rådande väderlek, sätter därför på lite passande musik av Arvid Ingberg.

Blöta blir vi allihopa...

 

Man får väl se hur sommaren blir… Men just nu verkar vi och vårt kära Sverige vara inne i en sån där ”rolig” period att: Blöta blir vi allihopa, det är bara att välja om man vill ha fukten inifrån och ut, eller utifrån och in…


ipad eller iphone

Jag är ingen expert på frågan vilken av dessa två interaktiva hjälpmedel som är bäst eller sämst, efter som jag varken har det ena eller det andra. Men på något sätt får jag en känsla av att de som använder ipads ses som de "spelar" i en lägre division än de som har iphone. Men det är väl kanske en kvarleva från för 5-10 år sedan då all datateknik telefoner m.m. skulle vara så små som möjligt. Ju mindre desto häftigare. Men i och för sig eftersom trenden har vänt vad gäller storleken på telefoner platt-tv m.m. så borde det ju i logikens namn vara paden som är häftigast, men som sagt det känns inte så när man hör om den. Snarare får jag en känsla av att vissa sätter "töntstämpel" på dem som använder Ipads. Dessa mina reflektioner rann upp i hjärnan på mig, när jag såg en rubrik fladdra förbi...

Konstigt väder...

Som jag antytt tidigare. Jag är ingen större väderexpert! Men jag tycker det är lite tråkigt att väderleken fortsätter att vara så ostadig och att majsolen behagade komma i april. Både för blivande studenter och de som har valt ”Att stå brud” som man sa i äldre tider. Men även jag själv skulle tycka det var trevligt om man kunde rulla ut lite mer oplanerat och ändå veta att man fick en skön sol på sig. Sedan är jag ju tacksam om det inte drar upp till 35+ och däröver, för då blir det lite jobbigt – åtminstone här inne i stan.


Jag gratulerar Finland och dem som höll på er...

Jag är inte småsint när det gäller de nya världsmästarna i hockey, även om jag självklart höll på Sverige. Samtidigt hade det känts mindre surt att förlora mot ryssarna eller Kanada. Men när det gäller hockeymästerskap såväl som schlagerdito har jag lärt mig av Stikkan Anderson att man får ha åtminstone ett tio års perspektiv. Dvs. vinst ungefär vart tionde år i de stora mästerskapen är bra gjort av Sverige. Kommer vinsterna tätare inte mig emot, men då får det räknas som bonus.

Då och nu...

Hur mycket har världen förändrats på cirka 50 år? Jenis Joplin är ju unik på sitt sätt, även om låten finns i bättre versioner.

Man blir beklämnd...

För några timmar sedan var jag en ganska nöjd och positiv, vårälskande människa på min blogg. Sedan dess har jag sett de regionala nyheterna över vårt område, där man i kväll rapporterade om missförhållanden inom hemtjänsten. Jag är inte  orolig för egen del, de kontakter jag har med den kommunala hemtjänsten är ganska få och mestadels goda. Men bara det faktum att det kommer rapporter om missförhållanden i ens egen kommun, gör att livsandarna sjunker en smula...

Varför rädda SAAB?

jag är medveten om att min fråga kan göra att det tar "Hus i helvete!". Jag menar inte att man inte ska ta hand om så många berörda arbetare och tjänstemän som möjligt. Men bilmärket SAAB, får väl inte vara heligt i årtionden om man kan få ut en bättre sysselsättning för alla berörda. Någon eller fler utvecklingsnischer som har framtiden för sig. Jag tycker inte heller statsmakterna ska lägga sig i industriutvecklingen mer än nödvändigt.

I valet och kvalet 2

Är medveten om att dagens rubrik blev lite dubbeltydig om man tänker på det förestående omvalet i Örebro, men det är faktiskt inte det jag tänker på! Jag syftar på olika fenomen som vår gemensamma mötesplats Facebook gör reklam för och som man kan göra "tummen upp" för och därmed "Gilla". Detta är väl bra. Men även om jag förstår att min tanke är politiskt inkorrekt skulle man i bland vilja kunna göra "tummen ner" också. Antar att om man inte gör "tummen upp" räknas det som neutral eller negativ inställning...
På detta fick jag följande reaktion: Håller med dig Per Johan. Varför finns det inte en ogillaknapp? Jag är en som ogillar rätt mycket,men ändå gillar en hel del. Vad gör vi. Vi "gillare"
På detta svarar jag: Möjligen kan man påpeka för de ansvariga för den här typen av mötesplatser att det kan finns mer än en åsikt. Men som jag redan säger i mitt inlägg. Är väl klart negativa åsikter inte lika intressanta att föra fram. Dessutom finns det säkert en risk för att det skulle utbryta ett "Gilla - Ogilla!" "krig" av olika företeelser som t.ex. Facebook inte önskar bli en del av.

I valet och kvalet...

Är medveten om att dagens rubrik blev lite dubbeltydig om man tänker på det förestående omvalet i Örebro, men det är faktiskt inte det jag tänker på! Jag syftar på olika fenomen som vår gemensamma mötesplats Facebook gör reklam för och som man kan göra "tummen upp" för och därmed "Gilla". Detta är väl bra. Men även om jag förstår att min tanke är politiskt inkorrekt skulle man i bland vilja kunna göra "tummen ner" också. Antar att om man inte gör "tummen upp" räknas det som neutral eller negativ inställning...

Åtgärder känns inte meningsfulla!

Orkar inte vara en ”duktig” handikappad person just nu både gymnastiken och rullstolutprovningarna känns öken. Det bara är som det är...

 



Tankar i april 2011

"Alla ska med!" en check parroll, men är parrollen seriöst och uppeiktigt menad - är det ord som verkligen förpliktigar."Ett samhälle tillgängligt för alla", är också en vision som är värd att ta på största alvar. Är det en omöjlig vission både ja och nej.
För mig är En vision samma sak som ett "Det stora övergripande målet", men för att nå dit måste man ha delmål. Visioner som citaten här ovan tror jag aldrig upphör att vara just visioner. Men som visoner och övergripande filosofi har det ett värkligt existensberättigande. Tolkade och använda på rätt sätt anger de en klar och tydlig riktningt vart avsändaren strävar. Men både avsändare och mottagare måste vara medvetna om att perspektivet hela tiden förskjuts. Vad som var ett mål för människorna i början eller mitten av 1900 är i många fall inte de samma som vi har. Samma sak gäller för oss i föhållande till våra barn och barnbarn. Hellt enkelt för att förutsättningarna hela tiden skiftar, både i de små och större sammanhangen...

Varför är vi så rädda att prata om döden...

Har just sett ett inslag i ”Go’kväll” ett antal författare har skrivit en essäbok om har man upplevt någon nära anhörigs bortgång. Jag brukar tycka att de här ”ämnesintervjuerna” baserade på böcker m.m. i tv brukar vara både bra och intressanta, men idag tycke jag att man egentligen missade svaret på en av grundfrågorna. Varför skriver man texter om ett ämne av det här slaget? Och då menar jag en nära anhörigs väntade eller oväntade bortgång? Svaret snuddade man visserligen vid, men skyndade sedan vidare. ”Det sekulära Sverige”[1]. Den här boken man presenterade var ju en i raden av alla dessa självhjälpsböcker, och inget ont med det – jag tror snare detta är bra, men eftersom benämningen ”självhjälpsböcker” börjar få så dålig klang – nästan lite av skällsord – ville man inte ta detta i sin mun. Sedan är det ju en annan fråga, varför samhället har blivit sådant, att vi måste ha så kallad självhjälpslitteratur inom varje ämne, område...

[1] Min benämning.


Förvåning, förvirring, förstämning

Vet inte om dessa rader hjälper någon. Jag har ju inte anledning att vara orolig för egen del, det är inte därför jag skriver ner dessa tunga tankar. Men den serie av grova våldsbrott, med både lidande och död som drabbat oskyldiga i vårt län de senaste åren ger mig en tung klump i hjärtat. Som lite vid sidan stående betraktare är det ogreppbart att vår stad, vårt län kanske fått en brottets stämpel på sig. Kalla mig gärna naiv, men jag trodde aldrig att varken Örebro, Nora eller någon annan ort i vårt närområde för den delen. skulle få så mycket publicitet på grund av medveten, eller omedveten ondska. Uttrycket "ondska" kanske låter högtravande, men jag hittar inget bättre uttryck. Naturligtvis ska radio, tv, och tingar m.fl. göra sitt jobb och bevaka dessa tragiska händelser - tragiska för alla inblandade. Men utan att vara speciellt insatt i varje enskilt fall, kan jag inte låta bli att känna en djup sorg och förundran inför vad som sker. Utan att vilja låta för mer önskar jag att människorna tar bättre hand om varandra. Och även om jag vet att det är en önskan som inte kommer gå i uppfyllelse så hoppas jag att alla vare sig det är i vår stad eller någaon annan stans undviker våld så långt detta bara är möjligt...

Ett av mina mål - undvika repris på 2010

I början av april förra året blev undertecknad akut inlagd på sjukhus för diverse åkommor. Spenderade ganska många dagar på intensiv-  och medicinsk avdelning. Ett av mina primära mål för april 2011 är att försöka hålla mig så frisk att jag håller mig i från dessa vårdformer. Det är bra att det finns och personalen kunde sina saker, men att hamna på dessa ställen är aldrig upplyftande.

Vårtrött?

Jaså är det vårtrött man förväntas bli vid den här tiden? Jag tycker det ser ut som vintertrött. Eller ännu tydligare uttryckt "blasktrött!" Att olika vädertyper kan ha sina sidor det vet vi ju alla. Jag börjar bli ganska trött på vintern eftersom den begränsar rörelsefriheten, kanske mest för äldre och handikappade. Men när vårvintern är i sin "övergångsålder" är det nog ändå som jobbigast man vet inte från ena dagen till den andra hur det ska bli. Och vilka kläder ska man satsa på. Kan man gå ut och visa upp sig i den nya vårstassen? Är det regnställ som gäller? Eller får det rent utav bli vinterkläder ett tag till. Att arbeta som meteriolog dessa dagar kan inte heller vara någon höjdare, om man inte gillar omväxling förstås...

Anpassa folktandvården - för båda parter...

Som handikappad med speciella behov även när det gäller munhygien, går jag oftare till tandvården – framförallt till tandhygienisten – och det är väl bra i och för sig. Men när jag – som sitter kvar i min elrullstol under behandlingen – kommer, blir det vissa problem vare sig man går till tandhygienisten eller tandläkaren. Nu vill jag genast poängtera att jag och den behandlande personalen, löser uppkomna problem i gott samförstånd. Men bara vetskapen om att det finns visa praktiska problem har fått mig att börja fundera. Jag har inget statistiskt underlag på hur många rullstolsberoende personer Folktandvården i Örebro tar emot, men ett sätt att förenkla för alla parter vore, att när tillfälle ges: Bygga upp ett behandlingsrum – som kan användas av både tandläkare och tandhygienister där man installerat nödvändig apparatur stolar och andra hjälpmedel som personalen behöver. Men - och här kommer min idés kärna – i stället för en tandläkarstol. Installerar man en ”serviceplatta” som på bilverkstäder, bilprovningen – eller för den delen – landstingets verkstäder för rullstolar och liknande. Då kan rullstolen köras upp på plattan, varpå plattan justeras till lämplig höjd för behandlaren. Bättre arbetsställning för behandlaren, medför både en bättre och effektivare behandling och ”behagligare” ? besök för patienten.



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0