Pelle Vera

Nu har man ju inte hängt med på alla turer i Örebro angående dessa bestämmelser med husdjur och färdtjänsttransporterna i samband med riksfärdtjänst. Men här ifrån Gothias horisont verkar det lite mysko. Grunddiskussionen med att pälsdjur kan vara ett problem för allergiker kan jag förstå. Men det finns väl en stor grupp funktionshindrade som är i behov av sina ledarhundar, vare sig man åker inom stad/kommun, län eller riksresa? Och så vitt jag vet är dessa hundar inte kinesiska Nakenhundar, utan ofta Labrador, Retriever, Schäfrar eller liknande…  Hur har Riksfärdtjänst tänkt i dessa fall. Om nu pälsdjur i färdtjänsttransporterna är ett hälsoproblem får man väl avdela vissa bussar – bår bussar, ”vanliga” färdtjänst bussar och taxibilar med vidhängande chaufförer som kan ta kunder som av en eller annan anledning behöver ta med sig sina husdjur – så länge det inte handlar om en djurkoloni? Och med tanke på att den nu aktuella debatten handlar om riksresor, så borde det ju vara bestämmelser som är nationella eller? Jag ser genast ett motargument som kommer springande: ”Det blir för dyrt att ha speciella färdtjänstfordon inom varje kommun" – eller vad upptagningsområdet nu är – som är inriktade bara på icke-allergiker? Hur man löser det kommunvis har jag inget svar på idag, men på riksnivå får man väl ordna fordon som klarar den tjänst som kunden efterfrågar. Även om vi är halta och lytta med mera och ”våra” transporter benämns färdtjänst, så är vi kunder och färdtjänsten ska vara en service, glöm inte det!

Ranis

Pelle sitter med sin iphone och surfar in på Krusbärets Hemsida ”Kärnhuset”:

-       Oj, här har visst Holger lagt in något! Mmm.. Något om "Min Långfredag".

Han visar upp displayen för Annica och säger:

-       Ja, det där med fönster på magen kan jag verkligen skriva under på, men var det inte någonting sånt man hade i sjukvården förr…

-       Fönster på magen?

-       Nja… kanske inte, för då hade väl det utvecklats till någonting idag. Men under tidigt 1900-tal och tidigare, kunde damer som besökte manliga läkare beskriva var det man sökte för satt, genom att peka på små människofigurer i porslin, eller annat material.

-       Ja, just det. Det har jag också hört på ”Antikrundan” tror jag.

-       Inte för att jag tror att detta var så effektivt, men det var väl ett steg på vägen framåt.

-       Ja, man hade väl ett annat sedlighetsbegrepp på den tiden?

-       I vilket fall skulle de gärna ha fått ta sig en titt på mina uppblåsta tarmar.

-       Men min älskling har du problem med dem nu igen?

-       Kan inte förnekas…

Annica berättar:

Jag och Pelle hade beställt färdtjänst till Pelles syster Greta och svåger Karl idag, för lite påskmiddag så där… vi hade fått förbeställd tid så där vid 14.30. Klockan 14.45 hade färdtjänsten inte kommit. När vi ringde och kollade blev beskedet att förseningen berodde på halt väglag och att det skulle dröja ytterligare cirka en kvart… Ja, ja; förklaringen om ”halt väglag” vet ja ju inte om jag köper precis. Lite regn kanske… I alla fall kl. 15.05. kom bussen, och då var det den här kuliga ”färdtjänstuppfinningen” samåkning. Att man får åka runt halva stan och lämna av medpassagerare. Och det måste varit någon kvinna med ganska dålig logistikutbildning som körde, för hon ställde min Pelle ytterst trots att vår medresenär uppenbarligen skulle kliva av först. Så när den unge killen skulle ut med sin permobil fick chauffören först köra ut Pelle – som fick stå ute i regnet – medan permobilkillen backade ut och hjälptes till dörren. När hans värdfolk tog emot honom kunde jag inte undgå att höra kommentaren ”Det var väldigt vad ni är sena?” Svaret från chauffören ”Ja, han var inte färdig när jag kom…” Det var ju inte precis den förklaringen vi hade fått när vi ringde taxis växel…

Det är inte långfredagen i sig jag fruktar så mycket som månaden april. För ett antal år sedan blev jag inlagd på sjukhus runt ovanstående datum. Denna treveckorsvistelse var nödvändig, men blev en ganska lång sjukhusvistelse med dagens mått mätt. Och min hypokondri yttrar sig så att jag numera är livrädd för april, speciellt den här typen av väder, som man inte vet vart det ska ta vägen. Det är så svårt att komma ut och lufta sig, vilket inte gör mina krämpor bättre… Ibland skulle jag vilja ha ett fönster över både mage och hals, så det bara var och peka var jag tycker att jag har ont…

Holger Hansson

2-1 till AIK i kvällens match mot SAIK, innebär 3-3 i matcher. På lördag påskafton ska det slutgiltigt avgöras i Skellefteå om det är Skellefteå eller AIK som ställs mot redan finalklara Brynäs. Vilket motstånd som passar Brynäs bäst/sämst är svårt att säga. Ett likartat spelande lag (Skellefteå) eller ett ”köttigare” lag från Stockholm. En annan svårberäknad faktor: är det en fördel att ha fått en längre viloperiod? Eller tjänar Skellefteå på att ha hållit igång hela tiden? Den som lever får se.

Varför jag är så uppklädd på bildbylinen? Det är ju stundande påskhelg – men en sportkrönikör är aldrig ledig. Såg kvällens match tillsammans med svåger Anders.

Pelle Permo

- Vad finklädd du var idag Pelle!

Säger Gösta.

- Tack! Ja, man måste ju strama upp sig lite inför kommande högttid. Åtminstone enligt Annica. Men du Oskar, du kommer i din kära gamla träningsoverall?

- Ja, jag ska ju ändå ut till landet sen…

Pelle:

- Men, men det är något som inte stämmer?

- Ja, vad kan det vara?

Säger Oskar och ser muntert finurlig ut. Pelle rynkar pannan… och utbrister:

-       Men du har ju ingen krycka…!

-       Nej, just!

Ler Oskar glatt och gör en piruett för understryka hur bra han har blivit i sin fot…

-       Ta det försiktigt…

Varnar Gösta.

-       Ja den här ”ledigheten” ska inte få sluta på sjukhus.

Pelle tar vid:

-       Att Holger skulle till några släktingar; det vet jag ju, men vad ska du göra Gösta?

-       Petronella bjuder på middag i morgon…

Unisont från Pelle och Oskar:

-       Va!

Pelle forsätter:

-       Det var väl inte så länge sen du spisade med Vera? Är det Krusbärets egen ”Don Juan” vi har här?

Pelle ger Oskar en blick av konspiratoriskt samförstånd. Gösta rodnar:

-       Äsch… Ja i alla fall på påskafton är jag inbjuden av några tidigare arbetskamrater att följa med ”Vi som älskar SAAB” på veteransaabarnas dag.

Pelle fortsätter:

-       Blir det några ägg då?

-       Kanske något.

Svarar Oskar. Pelle fortsätter:

-       Äggtoddy?

-       Eventuellt

-       Spetsad?

-       Det, så klart!

Instämmer både Gösta och Oskar…

Pelle:

-       Jaha, så nu är det klart!

Oskar:

-       Vaddå?

-       Att Djurgården inte klarade sig kvar…

Gösta:

-       Jamen, Allsvenskan började ju i lördags, så nu är du väl lite tidigt ute med din prognos.

-       Jag pratar inte om Allsvenskan, jag pratar om kvalserien i hockey!

Gösta, mindre intresserat:

-       Jaså…

-       Ja och det var ju naturligtvis inte roligt för Djurgårdsfansen, men det finns väl minst två kategorier som är nöjda över det.

Holger:

-       Vilka tänker du på då?

-       Dels har du ”landsorten” som gärna ser att det inte går alltför bra i alla sporter för 08:orna, sedan har vi ju olika typer av ”ordningsmakt”; som naturligtvis inte får uttrycka sina känslor och åsikter offentligt, men innerst inne drar de nog en lättnandens suck att det blir 1-1 ½ år med färre Stockholmsderbyn.

Oskar:

-       Jo det är ju en åsikt förstås, men visst känns det att det är lite vår i luften när Bollen med stort B kommer i rullning?

-       Men vad har våra små ”Ölsejdlar” i division sex med Allsvenskan att göra?

-       Inget.

-       Nej just det!

-       Hade du väntat dig det?

-       Kanske inte, men vet inte vilket lag jag ska hålla på…

Rynkade pannor runt bordet.

Floria Torsten Ivar Bettan

Ivar Intresserad harklar sig och inleder mötet:

Välkomna! Efter tumultet som våra kära damer ställde till med här för några dagar sedan, har Bettan Bogren på landstingets vägnar och jag på Gothia kommuns vägnar kallat till detta möte, då vi måste överväga hur det inträffade bör hanteras. Innan jag lämnar ordet till Bettan vill vi höra vad ni andra säger. Ja, Floria?

Det är ju inte roligt när meningsskiljaktigheter mellan våra gäster tar sig sådana här proportioner. Du Ivar har väl tänkt att ta ett samtal med de inblandade?

Ja, men jag ville först höra hur ni såg på det hela? Ja, Torsten?

Ja, jag är ju inte så van vid den här kategorin kunder, men hade något motsvarande hänt nere på förtaget hade det blivit föremål för avstängningsdiskussioner.

Bettan:

Landstinget har givit mig i uppdrag att överse med det hela för den här gången så länge det klargörs för de inblandade hur allvarligt vi ser på det hela och att om det upprepas kan bli tal om kraftigare åtgärder.

Ivar:

Ja, Torsten för din information. Jag har bett de fyra inblandade att vara tillgångliga för samtal under dagen, Bettan Bogren, Floria Emalj och jag tänker ta ett samtal med de inblandade så får tiden utvisa om man inser det allvarliga i det inträffade...

Pelle Permo

Nu gäller det att inte snärja in sig i ett alltför tillkrånglar resonemang. Men när jag i går morse låg och filosoferade runt människans- och min egen eventuella önskan om en tidsmaskin så hade jag mitt eget fokus mest på hur min kropp månde i går morse. Hade sjukgymnaster, arbetsterapeuter och andra den tidens pedagoger på 1960-70-talet visat en större lyhördhet för vad vi barn kände och tyckte oss behöva, tror jag inte min avoghet mot ovannämnda yrkesgrupper hade blivit så stor som den nu blev. Kunde jag t.ex. 1969 sett in i framtiden och förstått hur jag skulle komma att må – och se ut – runt år 2005, om jag inte följde experternas råd. Hade förmodligen min motivation för fysisk träning varit större än vad den nu blev. Att jag däremot mötte Annica på Gothia Universitet och hon blev lika kär i mig som jag i henne. På den punkten känner jag mig bara oerhört lyckligt lottad! Som en big bonus är ju att få vara extrapappa och stöd åt Annicas och Johnnys underbara ungdomar…

Pelle

Ligger här och för ett ”tvåfrontskrig” med mig själv och omständigheterna. Om det är en mänsklig styrka eller svaghet kan väl alltid diskuteras. Den naturliga nyfikenheten är en av de starkaste drivkrafterna i den ständigt pågående förändringsprocessen. En av de stora skillnaderna mellan människan och andra arter är ju vår förmåga till logiskt tänkande i flera led i detta ligger också förmågan att i stor utsträckning kunna göra konsekvensanalyser av olika möjliga handlingsalternativ. Detta har fört mänskligheten till den punkt där vi är idag, på gott och ont.

Många utmaningar kvarstår en av de saker vi hittills inte lyckats tämja är tiden. I alla tider har väl mänskan drömt om det jag drömmer om just nu: Att kunna ta mig tillbaks i tiden för att kunna rätta till det som jag just nu i min situation tycker känns fel eller tokigt. Oavsett om man önskar denna tidsresa på ett individuellt plan – som i mitt fall – eller mer generellt ”för hela jordens invånare”, gör man framförallt en stor logisk kullerbytta. Vi/jag vill göra denna tidsresa under en förutsättning: att man får ta med sig den kunskap man förvärvat sedan punkt X tills idag och då står variabeln ”X” för det vi/jag ligger här och vill förända. Får man inte ta med sig denna ”nya” kunskap är det nog ingen idé att resa tillbaka, för då är risken/möjligheten stor att man gör samma val på nytt, med nu kända konsekvenser.

Återgår jag nu till mig själv: det jag just nu skulle vilja ändra på är min sneda kropp och skolios, något som jag och den fysiopersonal jag har kontakt med verkligen jobbar på. Både de och jag försöker verkligen komma på smarta och vettiga lösningar på det som måste rättas till idag. Kunde vi – utan hänsyn till tid och rum – sätta oss i ”vår” tidskapsel och ta oss tillbaka till X – med den kunskap vi har idag – skulle det säkert både finnas motivation och resurser för att lösa önskade problem som vi då visste skulle finnas nu…