Herr Gunnarsson - finns det inte någon hjälp att få?
Äntligen...!
som den ”rosa kaninen” eller Gert Fylking brukar säga i samband med tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur. Det är också en mycket viktig kulturell händelse, men mitt rop utslungades efter Sverige hade besegrat Norge i vår inledande match i årets ishockey-VM. Slutsiffrorna skrevs till 3-1. Äntligen en vinst efter sex försäsongsmatcher utan seger. När pucken släpptes i årets första vm-match för Tre Kronor, hade Sverige på papperet den starkaste truppen på många år. Många förhoppningar knyts till detta stjärnspäckade lag. Att det är välmeriterade killar på pappret det vet vi ju, men hur tar det sig ut på isen. Jodå, för att vara en premiärmatch såg det väl ganska bra ut. Kanske några domslut som kan ifrågasättas och sedan två olyckliga skador på viktiga spelare så här i inledningen. Fredrik Petterssons brutna arm var väl varken vad han eller Pelle Mårts ville ha. Nu gäller det att ladda om för Tjeckien i kväll!
Dygnsrytm...
- Pelle du verkar lite trött. Har väl möjligtvis inte kommit i närkontakt med några fler konstverk sedan senast?
- Närå, är bara så att jag ligger lite taskigt i sängen, vilket bidrar till rätt dålig sömn och ska jag sedan försöka vara lite aktiv på dagarna, vilket leder till en sån där ”ond cirkel” de kallart.
- Finns det ingen som kan komma å titta på fanskapet?
- Jorå, nog har jag kontakt med både en och två arbetsterapeuter från Gothia Stad i ärendet, men såna här saker tar tid att ”processa”. I det är fallet är det väl inget större fel på de enskilda tjänstemännen…
- Jaså, vad är det då?
- Ska jag fatta mig kort?
- Ja tack.
- Mitt handikapp och Sveriges underbara byråkrati…
- Va!? Ditt funktionshinder rår väl inte du för?
- Nej, men det är ingen som säger heller. Det är bara det att anpassning av hjälpmedel – oavsett instans – tar en helvetes tid… Blir inte det ena bra så måste saker och ting tas i en viss tågordning. Rättvisa och demokrati du vet… Och eftersom det inte bara är mig de servar så… Ja, du vet hur det var med dina kryckkäppar i vintras…
- Ja, man kan bli trött för mindre…
- Inte sant! Och därtill kommer mitt behov av personlig assistans dagligen. Det är inte så att jag vill vara elak eller orättvis, men ibland skulle man bara vilka krypa in i ett hörn som en ”vanlig Svensson”
- Det förstår jag. Från det ena till det andra. Ska inte du bevaka hockey-vm?
- Jo, Sveriges matcher är det tänkt
- Det börjar väl idag?
- Jo...
- Hur går det då?
- Får väl se...
Trängträning...
Oskar och Pelle sammanstrålar på Krusbäret:
- Hej Pelle, jag såg dig och Lisa på stan igår, men mitt jäkla ben gjorde att jag inte hann ifatt er.
- Jaså, var då och när då?
- På stora torget utanför gallerian. Hm, vad kan klocka ha varit. Vet att jag parkerade bilen vid tre. Så tre-halvfyra någon gång.
- Det måste varit i samband med min shoppingrunda.
- Stämmer nog för Lisa konkade på en massa kassar… Men det var inte det som främst ådrog sig de förbipasserandes uppmärksamhet… Hur kör du egentligen?
- Vaddå?
- Du var ju uppe på den nyutställda gatukonsten och körde med däcken?
- Jaså, den där lilla extrasvängen med vänsterflygeln…
- Ja. Du verkar inte speciellt bekymrad?
- Ja, Inte för jag vet vad Gothia stadsarkitekter säger om min lilla felmanöver, men tycker ni det där såg riskabelt ut skulle du vart med på en av våra skolresor på 1970-talet.
- Jaså, vad hittade du på då?
- Vi var på cykelutflykt på Gottland. Dvs. jag körde Permo och de andra cyklade. Här och där var du ju ganska slingriga vägar som väl inte riktigt var gjorde för avåkningar…
- Låt mig gissa! Men du skulle i diket i alla fall.
- Inte var det långt ifrån säger de som var med…
- Önskar att man fått se dig under den delen av din vilda ungdom…Du har händelsevis inga kort?
- Inte från det tillfället, du vet det fanns inte snabba mobilkameror på den tiden, men vänta… Här har jag ett kort på PJ som hade en liknande permobil…
- Va, det där liknar ju mer någon typ ”kalle-Anka-bil”…
- Jag vet, det var många som tyckte det då också!
Vilken tillfredsställelse finns i detta?
Signe: Hej Greta!
Greta: Hej!
Signe: Hur står det till!
Greta: Allvarligt talat, så där…
Signe: Ja, jag ser det. Vad är det då? Kom ni inte iväg på ”Maj-Mullret”?
Greta: Jodå, men vi fick ta den gamla Amazonen 66’:an…
Signe: Jaså, han du inte klart med ”Juvelen”?
Greta: Jodå, men det var på gnällen så sista natten parkerade jag den dumt nor utanför vårt hus. (Greta gnisslar nästan tänder när hon fortsätter)
På morgonen fick vi den lilla trevliga överraskningen att någon varit på bilen. Skrapat lacken och varit på underredet så den läckte olja!
Signe: Oj!
Slår handen för munnen och fortsätter:
Då förstår jag om du inte är glad!
Greta halar fram sin plånbok och visar ett foto…
Tråkigt... men inte oväntat
Å min fästmans vägnar ber jag om överseende.
Jag ber sigeorgewinston bloggens läsare om överseende med min käre mans "skönsång" på stan tidigare i dag. Pelle kan bli väldigt glad men jag betraktar honom som ofarlig för allmänheten. I sin glädje över den vårsol son äntligen skiner över oss råkade min käresta blanda ihop den internationella arbetarrörelsens högtidsdag med "Sköna maj välkommen..." som ju åtminstone här i Sverige tillhör första-majtraditionen.
Första maj välkommen, tralla-lalla-la...
Vadå? Det är klart jag måste ha en öl i solskenet så här på första maj... Linus följde bara med Linda in. Hon skulle köpa någon kaffe Latte... eller var det var. Linus skulle fixa sugrör. Detta hjälpmedel ett måste hur törstig jag än är. Ja just nu får det räcka med en öl! Har ju ett jobb att sköta trots att det är första maj. Ska bevaka sista matchen innan isokey-vm börjar i Stockholm och Helsingfors till helgen! Hur jag tror det går? Ja, det vet e tusan... "Tre Kronor" har ju haft ett par riktigt svaga veckor så här i uppladdningen. Vi brukar visserligen inleda rätt svagt för att komma i form till finalspelet. Men i år vet jag inte... Men får väl säga skål! och hoppas på en trevlig eftermiddag!
Ofrivilligt vattenbad
Brukar ju berätta om tokigheter som assistenterna utsätter mig för… Men i morse gjorde jag bort mig alldeles på egen hand. Sedan Ling hade hjälpt mig på med kläderna och upp ur sängen, över till permobilen. Åt vi frukost. Därefter skulle jag i vanlig ordning borsta tänderna. Som ni kanske vet är mitt badrum för litet – trots att det ska vara handikappanpassat – så jag kommer inte intill handfatet med permobilen. När det är dags för att skölja munnen i samband med t.ex. tandborstning, får jag använda en rondskål som spottkopp. Inmundigade vatten för ändamålet – utan att reflektera över var Ling befann sig – trodde hon stod bredvid mig med rondskålen… Jo, rondskålen befann sig i mitt knä, men Ling hade studsat ut i köket för ett kort ärende. Utan att tänka mig för spottade jag ut första sköljen! Resultat: ”Fontana di Trevi” i mitt knä…
Fontana di Trevi
Grinig ”Gammgubbe”
Är lite osäker var uttrycket härstammar så det överlåter jag till någon annan, men innebörden är helt klar. På ren svenska: Grinig gammal gubbe! Oavsett var man sätter ”gubb-gränsen” känns det som jag under de två till tre senaste vinter/vårvintersäsongerna hållit på att utvecklas till en sån. Förr om åren sade jag ofta att jag inte hade något större problem med inomhusliv, tyckte rent utav det var ganska skönt när en alltför varm sommar övergick till höst för att sedan gå in i vintern då man hade mindre krav på sig att vistas ute, men de senaste årens väldigt omväxlande väderlek – nästan oberoende av årstid – gör mig trött och le… har mindre möjlighet att planera uteaktiviteter och de gånger man tillsammans med vänner och assisteter eventuellt gör så. Får man köra rullstolsrally mellan aktiviteterna och färdtjänsten, istället för att lugnt kunna gå eller rentav strosa över stan. Vädrets lynnighet i kombination med den ständiga assistanskampen, gör att man tappar lite av den gamla gnistan i att företa sig saker, men vet ju ändå inte hur vädret blir… Just nu gör man det nödvändigaste på stan, men inte mer…
Detta är min upplevelse…
Jag vet att extra sköljning med flor har förespråkats av tandvården så länge jag kan minnas. Och förebyggande tandvård är ungefär som förebyggande friskvård. Har man som handikappad bra tänder, då ska man använda flor för att inte få dåliga. Har man dåliga tänder ska man använda flor för att inte få sämre. Och det skulle väl fungera med florsköljning om inte eftersmaken var så erbarmligt dålig. Det smakar väl inte så mycket säger ni, tillräckligt för att ge mig en dålig smak i munnen. Dessutom är flor och magbrok ingen rolig kombination. Jag vet att man ska hålla det i munnen, skölja runt och spotta ut, men har man en neurologisk skada av min typ, går en del av floret ”fel” väg, det vill säga jag sväljer även om man inte ska göra så. Nej, jag har aldrig upplevt att det är skadligt – men rolig är det inte. Det gick väl an i plugget, när man sköljde en gång i veckan eller något i den stilen, men varje dag som nu är på bjudet på Krusbäret, är inget roligt.
- Flortabletter då?
- Ja, då är florblandning ifrån flaska en bättre lösning för mig. De gånger jag har testat flortabletter har jag mått illa, eftersom man ska ta så många.
- Många?
- Ja, fyra till sex per dag enligt de rekommendationer jag har fått! Efter två mår inte min mage bra…
- Oj!
- Ja, det kan man säga… Den dåliga eftersmaken gör också att man sätter i sig sötsaker så fort man kan!
- Ja, men då gör väl floret ingen, eller i alla fall betydligt mindre nytta?
- Just precis – i alla fall om man får tro vetenskapen – så då är man väl tillbaka på status quo.
Sommarens outfit
Pelle: Var ute i går med kära Annica plus assistent och letade kläder inför sommaren.
Vera: Vad hittade du?
Pelle: Ja, jag vet inte om det blev så klädsamt…
Holger: Har du sagt a, får du säga b.
Pelle det är inte så lätt att beskriva, men jag har ett foto. Annica tyckte det var lika gott jag började vänja mig vid tanken…
Vera och Holger i kör: Få se!
Pelle tar lite tveksamt fram sin mobil och visar:
Holger: Humm!
Vera: Ja, det ser i alla fall luftigt och lätt ut...
Linus Larsson - Lindas sambo
Linus Larsson 26, nybakad fil. Mag. i dataprogrammering och programutveckling. Dataspelsbiten, för fri datakommunikation och legalisering av fildelning. Pojkvän till och sambo Linda Johansson. Linda och Linus träffades på Gothia Universitet. Linus har svårt att bestämma sig för om han ska gå till det privata näringslivet, starta eget eller söka ett jobb inom Gothia universitets datasektion och i så fall få svärmor Annica som överordnad chef. Hjälper Puttes band med programmering, hoppar ibland in som gitarrist och keybordist.
Det här är min käre sambo...
Jag rastningsvägrar...
Våren, lika med livsandarna tillbaka... eller?
"Plockeipnn med griptänger" Instalation av Pelle Permo. April 2012.
Vilket Väder...
Pelle, Petronella och Vera i samspråk på Krusbäret:
Jag påstår inte att äldreboende är något lyxliv – speciellt inte i Sverige - men med rådande väderlek har ni det bra som bor så nära.
Ja, det är verkligen skönt såna här dagar! Men nu får det väl ändå räcka?
Ja, jag kan säga att min lilla elscooter inte trivs. Hur är det med din rullstol Pelle?
Jo tack, varken jag eller rullstolen är väl speciellt uppåt dessa dagar… Det blir så begränsat utomhusliv! Hoppas bara det slår om till ”Majmullret” annars vet åtminstone en dam i den här stan som blir besviken…
Förmodar att du syftar på din syster…
Stämmer. Greta har ju i alla fall tak. Det blir lit jobbigt för dig och ditt barnbarn… Vad är det nu hon heter?
Veronica, Veronica von Hurtig.
Ja, jag menar om ni ska köra nercabbat…
Det vore ju inte roligt, men blir det så uchligt väder, får vi nog tänka oss en annan lösning. Det här vädret är jag för gammal för att vara sportig i…
Petronella: Kommer inte ihåg, har jag sett din bil?
Vera: Det tror jag nog, men...
Vera drar fram plånboken ur handväskan i Korgen. Slår upp den och håller fram en inplastad bild:
Här är den!
Också en moralhöjare...
Färdtjänst en ”rolig företeelse”
Oskar: Hej Pelle, jag började undra var du tagit vägen?
Floria: Men ser ni inte hur tjusig han är?
De tre männen runt bordet Oskar, Gösta och Holger fattar ingenting…
Pelle: Har varit hos ”Balders Barberare”!
Gösta: Ja, nu ser jag det!
Oskar: Men det kan väl inte ta hela dan?
Holger: Jo i den här stan kan det säkert göra det…
Pelle: Jag har visserligen nyttjat färdtjänst i närmare fyrtio år, ändå lär man sig aldrig hur de tänker på det där kontoret… I påskas när Annica och jag var bjudna till Greta och Karl, då var transporten av ganska obegripliga skäl försenade gott och väl en halvtimme… Idag när jag skulle till Balders, var bussen tio minuter / en kvart för tidig och stod tydligen och frustade av körgäldje, för han ringde på porttelefonen och undrade om vi inte var färdiga? Johnny förklarade att vi skulle komma ut till avtalad tid, men med uppfattningen att skjutsen stod där nere och väntade skyndade vi oss naturligtvis. Väl nedkomna fanns det inget fordon som var avsett för oss…
Oskar, mycket upprört förvånad: Va!?
Pelle: Nej den stod inte där, men lugn den kom… Dock, Oskar i grunden delar jag fullt din bestörtning! Vi får vänta och vänta med lite krumbukter till svar när man frågar de ansvariga… Visst det kann säkert försvaras som en ”services” när de någon gång är för tidiga, och ringer på, men det är ändå så att denna typ av transportservice med åren blivit svårare att veta hur man ska förhålla sig till…
Pelle fortsätter: Nå gubbar, ska vi övergå till dagens huvudämne?
De tre andra ser åter frågande ut:
- Matchen! Hur går det i semifinal fem, Holger?
- Förlusten förra gången borde var en väckarklocka, 2-4 till Brynäs.
- Oskar?
- 3-1 Skellefteå AIK.
- Gösta?
- Oavgjort 2-2, Brynäs vinner 3-2 i sudden.
- Jag tror också på sudden, men i en målsnål match blir det 2-1, Skellefteå AIK. Och fortsatt finalserie…
Oskar: Den som lever får se…
Pelle: Så riktigt så…
